Hängrännerenovering och takbyten

• apr 13, 2013
• maklarlabbet maklarlabbet
• 0

Våren och sommaren har dominerats av arbetet med hängrännor och takbyten. Alla verkar ha stått ut med upplag av material, transporter och arbetande hantverkare. Föreningens projekt att byta ut och modernisera den del av avvattningssystemet som består av hängrännor och stuprör har avslutats som ett framgångs­rikt projekt. Entreprenören har gjort ett mycket bra arbete, följt tidsplaner och projektet har genomförts till budgeterad kostnad. Tidig besiktning säkrade kvaliteten. Det har bara varit ett fåtal skador på altantak och liknande.

Många radhusägare har också passat på att få sina tak renoverade av samma entreprenör.

Bytet av takrännor är nu klart i samtliga radhus, och en certifierad besiktningsman har godkänt arbetet. Bakgrunden till detta arbete presenterades vid årsstämman. Här är de viktigaste punkterna:

Vi hade ett akut behov av att inte bara rensa, utan även reparera rännorna, då dessa läckte på flera ställen, och lagade med silvertape på andra. Då rännorna är samfällt ägda låg ansvaret för dessa hos samfälligheten och det var alltså styrelsens ansvar att agera. Vi tog in offerter för att rensa rännorna. Den mest seriösa entreprenören offererade att rensa rännorna för 188 375 kr, och då ingick att ”spackla akuta hål” vilket vi tyckte lät dyrt. Så vi bad om offerter för att byta ut alla rännor. Nuvarande firma (Erikas Tak & Bygg AB) offererade arbetet för 276 111 kr. Alltså en merkostnad på 87 736 kr (eller 1625 kr per radhus) för att få sprillans nya rännor i stället för att rensa löv och spackla upp hålen i de gamla. Då ingick dessutom fotplåtar som inte fanns tidigare, och självrensande lövsilar som fästs i marknivå och inte som våra befintliga silar sitter otillgängligt på taket och orsakar stopp.

Våra befintliga dimensioner var i strid med dagens byggnormer som säger att det får vara max 10 meter mellan stuprören. En länga med 8 hushåll skulle egentligen ha 3 stuprör, och längor med 6 hushåll skulle behöva 2 stuprör för att klara dagens krav.

I priset erbjöd de sig att kompensera för vårt klent dimensionerade tak-avvattningssystem genom att öka dimensionen på våra häng- och stuprör. De gamla rören är 125 mm (hängrännor) resp. 90 mm (stuprör). De nya är 150 mm resp. 110 mm. Det löser inte att vi egentligen hade behövt fler stuprör, men det kommer förhoppningsvis att kompensera och hantera vattenflödet.

Även om vi med egna ögon sett rännor som lagats med silvertape för att hålla ihop, betyder det inte att alla rännor var sönderrostade. En del gamla rännor har tacksamt tagits hand om av våra boende, att användas i sommarstugor och i bodar. Bra tänkt av dessa personer!

Takfotsbrädorna funderade vi på. På vissa håll (speciellt vid gavlar) var dessa i mycket dåligt skick och i stort behov att bytas ut, medan en mycket stor del inte var illa åtgångna. Vi övervägde att byta bara de dåliga. Det skulle bli lite billigare. Men så tänkte vi ”vad händer om 5 år, om någon bräda som inte blev bytt skulle visa sig behöva bytas”? Skulle föreningen då vara ansvarig för att ta hit en hantverkare och byta just den brädan (eftersom vi bekostade vissa)? Och kanske ett par till året efter?” Vi beslöt oss i stället för att ta den extra kostnaden och byta ut alla takfotsbrädor, medvetna om att många var intakta och bara behövde målas.

Nu vet vi att all takavvattningen (tak- och hängrännor, takfotsbrädor, rännkrokar, lövsilar och fotplåtar) på radhusen är säkrade för de närmaste 35 åren eller så. Och detta för en total kostnad om 100 kr i ökad månadsavgift under ca 5 år vilket vi tyckte var en acceptabel prislapp. Detsamma tyckte årsstämman som godkände arbetet.

Takrenovering

Många var intresserade av att renovera taket och detta arbete kom också igång efter att arbetet med takrännorna var klart. Takrenovering, till skillnad från takrännor, är den enskilde husägarens ensak och något man själv beslutar om (och betalar för).

Arbetet på nästan hälften av alla radhustak är klara eller påbörjade, och ytterligare ett antal är bokade till nästa år.

Källa: Önnemobladet nr 12 -2013-10-04